Challenges for the Democratisation Process in Tanzania: Moving towards consolidation years after independence?

Sammanfattning på svenska

374 Sammanfattning på svenska Tanzania firar 2011 50 års jubileum sedan det blev självständigt 1961. Tanzania är ett land som genomgått snabba politiska och ekonomiska reformer och ändå, till skillnad från det stora flertalet grannländer, lyckats undgå uppslitande inbördeskrig. Därför är landet också intressant för freds och utvecklingsforskning. Ekonomin liberaliserades från 1986 och ett flerpartisystem infördes från 1992. Den fråga som belyses i avhandlingen är i vilken grad demokratiseringsprocessen i Tanzania kan sägas utvecklas mot konsolidering, med fokus kring valen 2000 and 2005. Frågan belyses genom en analys av nio olika institutioner av betydelse för demokratins konsolidering , uppdelade i fyra olika ”sfärer”; Staten och dess administrativa kapacitet; det politiska-; civila-; och ekonomiska samhället. Utifrån teorier om den liberala demokratin valdes inom den ”statliga sfären” institutionerna ”balans mellan exekutiv, lagstiftande och dömande makt” och ”gott och demokratiskt styrelseskick”. Det politiska samhället studerades med hjälp av institutionerna ”livskraftigt flerpartisystem” och ”fria och rättvisa val”. Det civila samhället studerades med hjälp av institutionerna ”oberoende media”; stärkta civil samhälle organisationer” samt ”demokratisk kultur”. Den ekonomiska sfären studerades med hjälp av institutionen ”en inkluderande ekonomisk utveckling”. Varje institution analyserades i sin tur med hjälp av två till fyra ytterligare ”indikatorer”. Det teoretiska ramverket i avhandlingen tar sin utgångspunkt i skärningspunkten mellan kritiken mot den ”minimalistiska” demokratiteori och dess bredare efterföljare den liberala demokratiteorin och den substantiva demokratiteorin. Argumentet som drivs i avhandlingen är att den liberala demokratins institutioner är nödvändiga för en konsolidering av demokratin, men inte tillräckliga. För att demokratin skall konsolideras behövs en substantiell demokratisk utveckling. Med hjälp av substantiv teori identifieras en spänning mellan de tre stora reformprocesserna i Tanzania; de ekonomiska, de politiska och reformerna av stat och kommunalf örvaltning. Tesen som avhandlingen driver är att det tvärtemot den förgivet tagna positiva samverkan mellan liberalisering av ekonomin och införande av flerpartisystem och ”gott styrelseskicksreformer” att de finns en spänning mellan förvaltningsreformer och demokratiseringsprocessen, där den exekutiva makten stärks relativt mer än den representativa makten på nationell och lokal nivå. Detta i sin tur försvagar fundamentala aspekter av demokratireformerna efter som det stärker det statsbärande partiet och därmed underminerar en livskraftig opposition. Detta avspeglade sig i valresultaten i valen 1995, 2000 och 2005 där det statsbärande partiet gradvis stärkte sin ledande position och slutligen erhöll 92 % av alla platser i parlamentet. Den andra 375 tesen som drivs är att även om den liberala demokratins institutioner nu är etablerade i Tanzania, så har det inte skett någon avgörande substantiell demokratisering. Relativt fria, men inte rättvisa val har genomförts, med gradvis ökande kvalitet. Media är relativ fri och får stort genomslag och det finns ett antal civilsamhällesorganisationer , men med begränsad räckvidd. Visserligen sker en snabb ekonomisk tillväxt, men samtidigt har inte fattigdomen minskat nämnvärt. Tvärtom, mätt i absoluta tal så har antalet fattiga människor aldrig varit större än vad det är idag i Tanzania och klyftorna ökar snabbt. De ekonomiska reformerna kan på så sätt underminera viktiga aspekter av demokratireformerna. Ökade klyftor och frustration kan också bidra till ökad politisk instabilitet, såsom utvecklingen i grannländerna visat. Avhandlingen argumenterar därför för att den substantiva demokratiteorin, innebärande att hänsyn tas både till faktiska möjligheten för majoriteten av fattiga människor att delta och påverka den politiska utvecklingen, och att utfallet av den politiska processen i termer av ekonomisk politik som skapar en inkluderande bred ekonomisk utveckling, förefaller mer fruktbar än den liberala demokratiteorin. Den metod som använts för att samla in empiri har bestått av intervjuer med nyckelaktörer inom de fyra sfärerna 1999/2001 och 2005/2007, med uppföljning i april 2010; sekundärmaterial samt observationer av valrörelser och valprocesser. ...